Jaguar E-Type kom från en annan värld

Aldrig förr hade man väl skådat en sådan sportbil. Jaguar E-type kom nog från en annan planet.

Den 19 mars 1961 har för många sportbilsälskare samma innebörd som den 3 juli 1969, det datum då människan satte foten på Månen. Det var den där marsdagen 1961 Jaguar E-type firade premiär på bilsalongen i Genève, efter att ett av de allra först byggda exemplaren körts till utställningshallen i en klappjakt på sekunder för att hinna i tid.

Det var nu ingen stor sak att åka snabbt i en E-type, den hade Jaguars magnifika raka sexa trimmad till hela 265 hk och toppfarten låg på andra sidan 240 km/tim, närmast ofattbara siffror för drygt 60 år sedan. För att få ned farten fanns förstås Jaguars berömda skivbromsar på alla fyra hjul.

Än mer häpnadsväckande blev alla dessa fartfakta i ljuset av att bilen inte kostade ens en tredjedel av vad Ferrari 250 GT gjorde, en bil som möjligen kunde mäta sig med E-type när det gällde fartresurser. ”The most wanted car in the world, it will be a winner everywhere”, skrev engelska Daily Mail i sin kommentar till att E-type fick köerna till Jaguars monter att ringla långa.

Sinnebilden av brittisk sportvagn, i varje detalj en riktig skönhet.

När hela den vackra fronten öppnas blottläggs den lika vackra motorn.

Över 300 kontrakt tecknades redan första utställningsveckan och på bilmässan i New York senare samma år sålde Jaguar en bil timmen. I kassan fanns snart elva miljoner friska pund.

Men det var inte bara farten, det var ju formen också. Hade man någonsin sett en lika kurvig, harmonisk och samtidigt potent skönhet bland världens produktionsklara sportbilar förut? Nej, det hade man inte, och E-type blev från och med dag ett en av förra seklets absoluta designfavoriter, om och om igen i topp i omröstningarna om världens vackraste bil.

Bakom de nästan skamlöst vällustiga linjerna fanns Malcolm Sayer (1916–1970), en herre som arbetat med flygplan hos Bristol och som kom till Jaguar 1951 efter en sejour i Indien. Sayer stod bakom flera av föregångarna till E-type, men också till 1970-talets efterträdare, den betydligt mer svulstiga coupén Jaguar XJS.

Jaguar E-type 4,2 OTS Serie 1 1967

Nypris: 34 199 kr (coupé 35 079 kr).

Värde idag: 400 000–500 000 kr.

Motor: Rak sexa två överl. kedjedrivna kamaxlar, två ventiler per cylinder. Trippel SU. Vattenkylning. Volym 4 235 cm³. Max effekt 265 hk SAE vid 5 400 v/min. Max vridmoment 353 Nm vid 4 000 v/min.

Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, bakhjulsdrift. Fyrväxlad manuell låda. Golvspak.

Mått: L 445/B 166/H 122 cm. Tjänstevikt: 1 280 kg.

Fjädring/hjulställ: Fram torsionsfjädring, dubbla tvärlänkar. Bak individuell upphängning i separat ram med dubbla skruvfjädrar på varje sida och dubbla tvärlänkar.

Bromsar: Skivor runt om, de bakre monterade vid differentialen.

Fartresurser: Toppfart 246 km/tim. Acc. 0 – 100 km/tim 8,0 s.

Förbrukning: 1,35–1,5 l/mil.

Livscykeln

1961–64 Serie 1 3,8 liter. Chockpremiär för allmänheten den 19 mars 1961. Tidiga bilar har träratt där aluminiumkanten syns på rattens insida. Gångjärnen till bakluckan är av aluminium. Det platta golvet försvann i juni 1962. Ny växelkonsol och extra stötfångare fram tillval i augusti 1963. Produktion: 15 496. (Roadster 7 827, Coupé 7 669.)

1964–67 Serie 1 4,2 liter. 4,2-emblem på bakluckan (bakdörren på Coupén), växelströmsgenerator, ny helsynkroniserad växellåda, nya stolar, ny bromsservo, vinylklädd instrumentpanel. I Genève 1966 visas E-type 2+2 med aningen ofördelaktigare linjeföring, men mänskligare innerutrymmen. Trestegs automatlåda tillval. Produktion: 22 916. (Roadster 9 548, Coupé 7 770 och 2+2 Coupé 5 598.)

Serie 1 ”1,5” 1967–68 Inga täckglas över ögonen. Vippströmbrytarna ersatta av tangentbrytare. Nya ytterspeglar. Räfflade, svarta kamkåpor. I USA dubbla Strombergförgasare, inga spinners i ekerhjulen samt infällda dörrhandtag och fästen för nackskydd. Produktion: 4 699. (Roadster 1 994, Coupé 1 031, 2+2 Coupé 1 674.)

Serie 2 1968–71 Ny front med större grillöppning, högre placering av stötfångaren fram och bak. Nya strålkastare och baklampor. Större lutning på vindrutan på 2+2 (med bara två torkare). Ny dragning av avgasrören. 2+2-produktionen går om den vanliga coupén. Produktion: 18 808. (Roadster 8 627, Coupé 4 855, 2+2 Coupé 5 326.)

Serie 3 1971–74 V12-motor på 5,3 liter och 272 hk DIN. Utbyggda hjulhuskanter, nytt emblem bak. Fyra avgasrör. Ventilerade skivor fram. Servostyrning standard. Nu byggde alla modeller på det längre 2+2-chassit. Två vindrutetorkare. Produktion: 15 287. (Roadster 7 990, Coupé 7 297.)

Totalt byggdes 72 507 E-type mellan 1961 och 1974.