Projektet hette X36 och startade i början av 1970-talet när Saab 99 bara var några år gammal. Det gällde bilen som skulle bli nästa, stora Saab.
Vi Bilägares Björn Svallner hade följt utvecklingen och kunde i nummer 11/1978, just när nya Saab 900 premiärvisats, berätta hela historien. Artikeln innehöll åtskilliga hemliga illustrationer signerade Björn Envall, Saabs designchef. Enligt Envalls egen uppgift skisserade han på den nya bilen under semestern på Mallorca.
– De första skisserna på den nya fronten växte fram på baksidan av en affisch jag tagit med mig ner till badstranden under smekmånaden ...
Att Saab så snart efter debuten för Saab 99 startade projektet med en ersättare berodde delvis på nya säkerhetskrav.
– Vårt problem med 99:an var att bilen utvecklats långt innan bilsäkerhet på allvar hamnade på dagordningen, inte minst tack vare amerikanen Ralph Naders bok ”Unsafe at any Speed”. Jag gick ofta och tittade på 99:an och tänkte ”tänk om jag fick göra om den från början”, berättade Stig Norling, chef för 900-karossen.
Det fick han som bekant inte, Saab 900 var i grunden en Saab 99 som modifierats kraftigt för att klara kommande säkerhetsnormer. Det var därför fronten förlängts cirka två decimeter och förstärkts så kraftigt. I grunden var designen annars väldigt lik Saab 99, men interiören var förstås helt ny och 900 radade upp finesser för både ökad komfort och säkerhet jämfört med 99.
Björn Envall gjorde mängder av utkast till hur fronten skulle se ut, av vilka några ses här intill. Ett av förslagen var att göra frontpartiet av stötupptagande gummimaterial, som på 1968 års Pontiac GTO, men det fanns risk att materialet skulle spricka i hettan under torkningen av lackeringen. Det visade sig också svårt att få samma färgnyans på gummifronten som karossplåtarna.
Redan till 1950-talets Saab 93 hade Saab grunnat på om inte ett kupéluftfilter vore en bra idé, men skippat vidare utveckling på grund av platsproblem. I Saab 900 lyckades man bättre, bilen blev världens första med utbytbart filter.
Instrumentpanelen var en av sensationerna i Saab 900, med alla reglage grupperade inom nära håll för föraren och hela enheten, fästad med bara fyra skruvar, formgjuten i ett stycke som tog upp
krockkrafter.
Utformningen av reglage och visare var extremt tydlig och spjällen i värmesystemet sköttes med vakuum, inte vajrar – därav det typiska ”pysandet” när de ställdes om.
Under energikrisen 1973–74 tänkte sig Saab att 900 skulle få ett instrument som ständigt visade den aktuella bränsleförbrukningen. ”Eftersom Saab har ett stort datakunnande inom huset borde ett sådant ha legat nära till hands, men projektet föll på priset”, berättade ViB:s reporter.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
"spjällen i värmesystemet sköttes med vakuum"
Likadant i Opel senator, hur det fungerade i Sabb vet jag inte men i Senator fjärrstyrdes inställningen av luftmunstyckena i panelen med vakuum via inställningen av luftkonditioneringen, fast några pysande ljud hördes inte i den, bara ett ljud när munstyckenas spjäll öppnades och stängdes.
Det har jag inte läst någonstans utan upptäckte det själv när jag skulle byta reostat för instrumentbelysningen som hade dålig kontakt, munstyckenas spjällmekanism var kopplade till små plastslangar och munstyckenas symboler var belysta med fiberoptik, minskat behov av glödlampsbyten (fast detta var en 1982, om det fanns belysta symboler på modell 78 glömde jag att ta reda på senast jag tittade på en).
Det fungerade fortfarande efter 20 år, så på en så gammal bil är det säkert att föredra före elmotorer, eftersom Senator också kom 78 kanske det var en "teknik i tiden"?
Dessutom troligen betydligt billigare än ett komplicerat elsystem.
Det där vridreglaget med alla pilarna för inställning av ventilationen var oerhört förvirrande, jag kunde inte begripa hur man kunde få det att fungera med många olika inställningar samtidigt, såg ut som man skulle tvingas välja en funktion i taget.
Provade aldrig men mycket förvirrande såg det ut (eftersom jag vid detta tillfälle var 13, bara varit intresserad av bilar i fyra månader och endast hade erfarenhet av Opels enkla spakar).
Bara tre fläkthastigheter var väl lite gammalmodigt och maken till inkräktande hjulhus får man leta efter, där ligger PSA i lä.
Stig Norlin - och inget annat.
SAAB var först med att bygga samman hela instrumenpanelen, inkl. klimathus på en stålbalk utanför bilen och, med lyftdon, installera på plats. Fixerades med 4 skruvar.
Intressant att både Volvo 140/240 och Saab 99/900 har en så likartad historia, trots att bilarna i sig är helt olika.
Båda presenterades i slutet av 1960-talet.
Båda uppdaterades på 1970-talet (främst säkerhetsmässigt) och blev 240 resp. 900.
Båda var storsäljare på 1980-talet, trots att de i grunden var 60-tals konstruktioner.
Båda slutade tillverkas 1993.
Finns det något annat exempel på i grunden så olika bilar, som har en så likartad historia?
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.