I Vi Bilägare 3/1971 dök den upp för första gången, en silvrig, sportig, slank profil med vissa drag av Chevrolets dåvarande experimentbilar under namnet Astro.
Idén till GT70 kom från Fords engelska tävlingsavdelning och den då framgångsrike rallyföraren Roger Clark, sedan 1970 års Monte Carlo-rally slutat i besvikelse för Ford. Porsche och Renault Alpine var alldeles för överlägsna och nu behövde märket ett motmedel.
Ford tänkte sig en mittmotorbil med plastkaross på stålramschassi. Standardmodeller från Ford skulle släppa till motor, upphängningar, bromsar etc., medan inredningen blev helt egen.
För karossdesignen svarade en välkänd herre hos Fords italienska designkonsult Ghia, Ercole Spada. Han hade ett långt förflutet hos Zagato och skulle under 1980-talet göra sig känd hos BMW, bland annat som en av de ansvariga till de tidlösa modellerna BMW 7-serien E32 och 5-serien E34.
Han ritade en låg bil, GT70 var bara 111 centimeter hög (jämfört med 125 cm för exempelvis Opel GT) och 390 cm lång. Motorn nåddes genom att den stora bakluckan, försedd med svart jalusi ungefär som på Lambroghini Miura, fälldes upp – eller togs bort.
Ford GT70 byggdes bara i sex exemplar som sinsemellan såg lite olika ut. Inget av dem gjorde någon tävlingssuccé. De kördes visserligen i en del rallyn, men bröt i ett av dem och körde in i en bro i ett annat.
Sedan ändrades det internationella rallyreglementet i en riktning som skulle göra Escort med den så kallade BDA-motorn till en succé för åtskilliga år framöver och GT70-projektet lades ned.
Några av de sex bilarna finns kvar, bland annat bilen på bilderna här. En annan ställdes undan i Fords tävlingslager i England och plockades fram för att ställas i ordning inför den berömda backtävlingen vid Festival of Speed i Goodwood för ett par år sedan. Den var då lackerad i BP:s typiska gulgröna färger och försedd med en tvåliters BDA-motor på 200 hk.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.