Provkörning: Nissan Micra (2016)

Förra Nissan Micra var utformad för att behaga bilköpare i mer än 150 länder – och präglad av kompromisser. Bilen som kom till Sverige skruvades ihop i Indien och var inte direkt sista skriket, en basbil med enkel teknik och blek design som snart kändes mossig.
 
På plats i nya generationen är känslan inte längre ”bara en bil”, ambitionsnivån är högre. För det första går det att hitta en vettig körställning, även om stolarna är av enklare sort finns goda inställningsmöjligheter, ratten går numera att ställa i både höjd- och djupled. För det andra ger designen ett modernare intryck, den tidigare så diskreta framtoningen har vässats ordentligt.
 
 

Under karossen är den tekniska plattformen i grunden samma som hos föregångaren, Nissan ska dock ha slipat på alla komponenter och utvecklat bilen med fokus på Europa. Generationsskiftet betyder att produktionen flyttar till koncernkompisen Renaults fabrik i franska Flins. Det är också Renault som tillverkar motorer och växellådor.
 
Turbotrean i provbilen pinnar på bra tillsammans med den manuella lådan. De 90 hästkrafterna räcker gott och vid låg- och mellanbelastning är ljudnivån väl dämpad. Det saknas dock en del när det gäller förfining, växlingarna hade gärna fått vara mjukare. Som alternativ finns en lågvarvsstark diesel på 1,5 liter, också med 90 hästar. Det är en mer flexibel men också mer högljudd maskin. Pris och siffror för förbrukning och prestanda är inte spikat ännu.
 
För den som inte vill växla själv kommer en steglös CVT-automat vad det lider. Styrkänslan är åt det lite tyngre hållet och överraskande skarp för biltypen, Micra känns rapp i reaktionerna. Bilen niger lite vid inbromsning men kränger inte så farligt och känns allmänt trygg att ratta.
 
Vid kurvtagning bromsas innerhjulen för att minska understyrning (Active Trace Control) och när bilen rullar över ojämnheter kan bromsarna aktiveras och motorns vridmoment justeras för att dämpa karossrörelser (Active Ride Control).
 
Åkkomforten skulle kunna vara bättre. Bilen är lite struttig på ojämn väg och rullar hårt över till exempel brunnslock. På en kortare motorvägssträcka känns bilen avspänd men vägljudet på grov asfalt förefaller ganska högt.
 
En reservation är dock på sin plats: vi kör en förseriebil. Gliporna mellan karosspanelerna är ovanligt stora och bakrutetorkaren låter skrälligt. Vi räknar med att Nissan har slipat på detaljerna innan säljstarten.
 
Jämfört med föregångaren, som var ett ”förklätt högbygge”, är nya Micra 5,5 centimeter lägre, 7,8 bredare och hela 17,4 längre. Lastutrymmet drar mest nytta av de större måtten medan baksätet fortfarande är ganska trångt för vuxna och saknar belysning. ”Vi har valt att fokusera på framsätet eftersom det oftast är en eller två personer som använder bilen”, motiverar Nissan.
 
En glädjande nyhet är att Nissan satsar på modern säkerhetsteknik. Radarbaserad autobroms är standard och mot tillägg får systemet understöd av en framåtriktad kamera som gör att bilen kan upptäcka och nödbromsa även för fotgängare.
 
Förarplatsen är välutformad och dekorerad med ett mjukt textilmaterial i valbara färger på instrumentpanelen och mittkonsolen. Att förarens högerben redan skavt ett fult märke i tyget, trots att provbilen bara hade 100 mil på mätaren, är dock genant. Vissa förare upplever också A-stolparna som skymmande.
 
Summa summarum är att Micra blivit en mer konkurrenskraftig bil. Det är en bil som många säkert kommer att trivas med. Men är det den bästa småbilen? Det får ett senare jämförelsetest avgöra.

Diskutera: Vad tycker du om Nissan Micra?