Provkörning: Mercedes SLS AMG

Att väcka liv i en sedan länge avsomnad bildesign och dessutom fylla den med modern teknik - det är ett experiment som inte självklart blir lyckat.

Ändå måste de senaste årens försök på det hela taget bedömas som framgångsrika, såväl Volkswagen New Beetle som The New Mini och Fiat 500 har mottagits väl av både press och bilköpare.

Laddad med minnen
Mercedes har hittills inte låtit vare sig "Bull-Mersan" (1953-1962) eller den undersköna Pagoda-modellen (1963-1971) begå nypremiär och egentligen var det nog självklart att när det väl blev dags för en retromodell skulle den ha dörrar som går till väders.

"Måsvinge-Mersa". Ett begrepp så laddat med minnen, drömmar och tävlingsframgångar att alltsammans måste hänga som ballastpåsar runt en luftballongskorg på de arma ingenjörer och formgivare som fått uppdraget att blåsa liv i den fabulösa 300 SL-modellen (1954-1957).

Men nu står den ändå här, 2010-talets måsvinge-Mersa som fått beteckningen SLS eftersom namnet SL levt vidare genom alla år på de lite pösiga roadstermodellerna.

Är det verkligen en retrobil?

Tja, den har onekligen dörrar med gångjärn i taket, en abnormt lång motorhuv (V8-motorn på 6,2 liter ser nästan lite bortkommen ut där den ligger uppträngd mot torpedväggen, bakom framaxeln, och med oceaner av utrymme framför sig), luftintag i framskärmarna som knappast kan tas för annat än nytolkningar av de eleganta gallren på "originalet" och ett nätt avrundat, närmast båtliknande bakparti.

Som pistolskott
För övrigt är det inte många nostalgiska återblickar.

Motorn är som nämnts inte längre någon rak sexa utan trimdivisionen AMG:s vid det här laget beprövade V8 (finns bland annat i C63 och E63) som för ändamålet bantats några kilo och vässats till 571 hästkrafter.

Växellådan är en modern dubbelkopplingskonstruktion som antingen kan sköta sig själv (fungerar som en vanlig automatlåda om än med lite knyckigare ingrepp vid lågfartsmanövrering) eller växlas manuellt med paddlar bakom ratten.

Det finns tre nivåer på hur snabbt växlingarna ska ske - i det snabbaste läget skjuter växlarna i som pistolskott.

På svenska vägar är det som dragster man primärt kan förnimma kapaciteten hos Mercedes SLS.

Accelerationen är kort sagt överjävlig, när väl bakhjulen lyckas förmedla motorns kraft.

Enligt Mercedes ska sprinten 0-100 km/tim klaras av på 3,8 sekunder, enligt Vi Bilägares systertidning Automobil behövs ytterligare tre tiondelar.

Än mer imponerande är att hastighetsmätarnålen passerar 200-strecket efter totalt 11,3 sekunder från stillastående i Automobils mätning.

Det är - milt uttryckt - svårt att finna användning för Mercedes SLS på hastighetsbegränsade vägar, men jag kan livligt föreställa mig att känslan när bilen får löpa fritt på tyska Autobahn är svindlande.

Orimlig hastighet
När 571 hästkrafter accelererar en bil i spannet 200-300 km/tim skiljs agnarna från vetet.

Att dåna fram på svenska småvägar blir nästan patetiskt. Föraren får använda bromsen långt mer än gasen eftersom hastigheten hela tiden blir orimlig; dutta på gasen och du är redan framme vid nästa kurva.

Ändå är det en oförställd njutning att köra Mercedes SLS.

Det finns bilar som är snabba utan att "leva" i händerna på föraren, men SLS förmedlar starka intryck från alla komponenter och motorn i synnerhet.

På låga varvtal låter den nästan amerikanskt trivselmullrig medan höga varvtal resulterar i en ljudorgie hämtad direkt från racerbanan.

Dörrarna - som på originalet från 1950-talet var resultat av strävan efter stabil konstruktion där det krävdes höga dörrtrösklar - fungerar förvånansvärt bra.

Efter en kort tids umgänge med bilen faller det sig helt naturligt att sträcka sig uppåt efter dörren, även om korta personer får hiva sig upp en smula ur sätet för att nå.

Kör före frukost
Interiören är osannolikt välgjord och bjuder hyggligt utrymme för
två personer.

Utöver "manövercentralen" invid växel-väljaren - där reglage för stötdämparinställning, växellådsjustering, antisladdsystem samt startknappen samsas - är förarmiljön helt befriad från finesser tänkta att attrahera datorspelsgenerationen.

Om du nyligen kört en C180 CDI kommer du omedelbart att känna dig hemma även i SLS.

Bagageutrymmet är däremot mycket litet och frågan är egentligen hur SLS ska komma till sin rätt.

Den gränsar till att vara för obekväm (hård fjädring, ganska hög ljudnivå) och trång (rymmer bara weekendpackning) för att klassa in som långfärdsredskap.

Samtidigt har tester i sportbilstidningar visat att den inte riktigt hör hemma på racerbanan heller, därtill är den lite för tung (1 695 kg trots riklig användning av lättviktsmaterial, bland annat aluminiumram/-kaross) och trots allt komfortinriktad.

Men jag tror jag vet hur den ska användas. Man ska ställa väckarklockan tidigt på söndagsmorgonen och ge sig ut att köra några timmar före frukost.

Och den dag semesterresan till Rivieran hägrar har SLS-köparen sannolikt råd att låta det privata jetplanet frakta ned bagaget.

Diskutera: Vad tycker du om Mercedes SLS AMG?