Provkörning: Fiat 500L (2012)

Den moderna uppföljaren till Hundkojan lanserades 2001 och sedan dess har Mini vuxit till en hel modellfamilj. Fiat står nu med karbonpapperet i hand, redo att göra samma resa med 500-modellen.

Den italienska tillverkaren har redan rullat ut cabben 500C och effektstinna 500 Abarth och tar med serbienbyggda 500L den tresiffriga beteckningen till en större storleksklass. Nästa år väntas också en sjusitsare och en crossover.

Framifrån känner man igen de runda lyktorna och den vänliga uppsynen, men i övrigt finns inte så mycket 500 i 500L. Tittar man på bilen i profil ser man i stället drag från Skoda Fabia och Mini Countryman. Med det sagt saknar 500L inte på något sätt karaktär, den har en egen framtoning och sticker ut i trafiken, men inte på samma sätt som 500 gör.

Och det är inte så konstigt egentligen, 500L är en halv meter längre än sin namne och byggd på en annan plattform. Bottenplattan togs fram i samarbete med General Motors och användes för första gången till Grande Punto som kom 2005. Arkitekturen har sedan förlängts och anpassats till 500L.

Namnvalet är förvirrande, men också logiskt. Fiat vill ha en lite större livsstilsbil och samtidigt bygga upp 500-serien som ett varumärke inom varumärket. Då passar beteckningen 500L bättre än, säg 600 Multipla.

I förarstolen sitter man högt och har bra överblick över trafiken, utan att de tvådelade A-stolparna skymmer alltför mycket. Det är också lätt att hitta rätt körposition eftersom ratten går att justera i både djup- och höjdled. Långa förare kan dock uppleva stolsdynan som kort.

Förflyttar vi oss bakåt i kupén noterar vi att baksätet kan skjutas i längsled, det är bara att välja mellan mer benutrymme och mindre lastvolym (343–400 liter) eller tvärtom. I bagageutrymmet finns i sin tur ett hyllsystem med tre plan samt en spak som viker och tippar hela baksätet framåt. Stolsryggarna kan också fällas ned och om så görs även på passagerarsätet fram kan 2,4 meter långa föremål lastas.

500L är rymlig och flexibel, men bagagerummets bredd lämnar en del att önska och tyvärr har Fiat täckt lastgolvet med ett svårstädat filtmaterial.

Inledningsvis erbjuds 500L med den så kallade FIRE-motorn under huven, en fyrcylindrig bensinare på 1,3 liter och 95 hästar. Särskilt explosiv är den inte. Accelerationen till 100 km/tim går på nästan 13 sekunder och bottendraget är i klenaste laget. Orkar den här motorn verkligen med när bilen är fullastad?

Nästa år kan modellen också fås med den tvåcylindriga TwinAir-motorn som introducerades i Fiat 500 häromåret. Effekten har skruvats upp från 85 till 105 hästar och det är förstås nödvändigt i en större och tyngre bil. Turbotvåan smattrar högt vid gaspådrag och är betydligt piggare och starkare i mellanregistret jämfört med den större fyrcylindriga bensinmotorn. TwinAir är däremot svag på riktigt låga varv, vilket kan ge upphov till pinsamma tjuvstopp. De angivna förbrukningssiffrorna är låga, men svåra att nå i verkligheten. Den som vill snålköra gör i alla fall klokt i att trycka på ECO-knappen som stryper effekten till 95 hästar och vridmomentet till 120 Nm.

När det gäller bensinmotorerna levereras kraften till framhjulen via en sladdrig sexväxlad manuell låda. Någon automatlåda finns över huvud taget inte att välja. Senare under 2013 kan 500L förses med en 1,3-liters diesel som utvecklar 85 hästar eller en ny gasvariant av TwinAir-motorn.

Provkörningen äger rum i Turins trafikmyller och där är 500L lätt att manövrera, men inte särskilt distinkt i styrningen. Den som inte tycker bilen är lättstyrd nog kan aktivera läget för stadskörning och på så sätt få ytterligare servoverkan. En del vindbrus från sidospeglarna letar sig in i kupén, annars är första intrycket att 500L är tämligen tyst inuti. Fjädringen sväljer de flesta ojämnheter, men på sämre vägar blir färden aningen studsig.

I skrivande stund har Fiats fabriksimportör inte spikat de svenska priserna och 500L har heller inte krocktestats av Euro NCAP. Utan att ta hänsyn till de aspekterna kan man konstatera att Fiat tagit fram en livsstilsbil som faktiskt är praktiskt lagd, en bil som verkligen fungerar som familjefraktare.

Frågan är nu om Fiat har vad som krävs för att ta upp kampen med Mini och om bilköparna ser samma charm i 500L som hos 500.

Diskutera: Vad tycker du om nya Fiat 500L?