Provkörning: BMW i3 (2013)

BMW började från grunden när man satte igång arbetet med att utveckla sin elbil. Ny arkitektur, nya material och nya funktioner togs fram och specialanpassades för elbilens behov och användningsområde.

BMW ser främst i3 som en produkt för storstadstrafiken. Kompakta yttermått, snäv vändradie och bra sikt var därför ledstjärnor i det inledande arbetet. Plus att den naturligtvis skulle bli energisnål. I elbilssammanhang handlar det mest om att begränsa vikten och i3 väger in från låga cirka 1 270 kg i tjänstevikt (beroende på utrustning), vilket är en godkänd siffra med tanke på att enbart batteriet väger 230 kg. Aluminium och kolfiberarmerad plast i såväl chassi som kaross är en av nycklarna till framgången.

Liten, lätt bil med stark motor bäddar för underhållande körupplevelse. De förväntningarna uppfyller i3 med råge. Det är inte klokt vilken fart det blir när man trampar ner gaspedalen i botten och elmotorn omedelbart drar iväg med hela sin vridstyrka, 250 Nm, redan från start. Acceleration 0–100 km/tim går på strax över sju sekunder och sker nästan helt ljudlöst!

När man lättar på gasen fungerar motorn som generator och en del av rörelseenergin återvinns. Motorbromseffekten är mycket kraftig i lägre farter och tanken är att i3 ska kunna framföras utan att föraren behöver använda bromsen. I högre hastigheter kopplas bromsverkan bort och bilen rullar fritt. Inledningsvis känns det lite ovant men förmodligen vänjer man sig med tiden.

Styrningen är direkt och fjädringen oväntat hård. På slät asfalt innebär detta snabba kursändringar men på dålig väg trivs i3 desto sämre och blir obekvämt stötig. Åkkomforten försämras ytterligare av de tunna och hårda framstolarna. Måhända sparar dess konstruktion viktiga kilon men långfärdskomforten blir definitivt lidande och vi känner begynnande träsmak redan efter en timme bakom ratten, vilket är en normal tid att sitta i storstadsköerna.

Köregenskaperna är säkra och i vårt undanmanöverprov slinker BMW:n genom konbanan i 73 km/tim med full precision.

Totallängden är visserligen begränsad till fyra meter men då elbilen inte behöver slösa utrymme på sånt som förbränningsmotor och bränsletank, finns förutsättningar att utnyttja utrymmet effektivare. I framsätet är också i3 väldigt luftig. Framför föraren och passageraren är det långt till vindrutan. I baksätet är det trängre och det är bara med god vilja jag kan sitta bakom mig själv. Baksidan av framstolarna är dessutom utformad i hård plast som inte är särskilt behaglig att slå emot med knäna.

Bagageutrymmet är cirka 260 liter, väl i klass med många småbilars. Baksätets ryggstöd går att fälla fram och då ryms upp till 1 000 liter bagage.

Instrumenteringen består av två displayer, en mindre direkt framför föraren som bland annat visar hastighet och återstående räckvidd. Mitt på panelen sitter en större skärm där övriga funktioner återfinns. BMW har dock inte gått i fällan och låtit allt styras via pekskärm, en metod som må verka modern vid första anblicken men som kan orsakar mängder av irritation då det är svårt att trycka rätt under körning.
Klimatanläggningen styrs med vanliga knappar och vred och mellan framstolarna sitter ett reglage som kontrollerar allt annat man behöver.

Interiören ska andas ekologi och består till stor del av återvunnet material. Miljövänligt så det förslår men frågan är om BMW-köparna är beredda att överse med att känslan kanske inte alltid når upp till den vanliga premiumnivån.

BMW utlovar hög säkerhet och bland annat autobroms som klarar att upptäcka fotgängare finns som tillval. Den som behöver längre räckvidd än de 13–16 mil som erbjuds i grundutförandet kan beställa sin i3 med räckviddsförlängare. För omkring 35 000 kr får man då en liten tvåcylindrig bensinmotor på 34 hk som håller batteriets laddningsnivå konstant och förlänger räckvidden upp till 30 mil.